Jag gick bort till djurskyddets lokal för att titta på kattungen som kommit in under kvällen.
Rally fick följa med så även han kom ut på en promenad.
På vägen hem fick han bära en påse med kattmat. Även fast den var ganska tung och otymplig så skulle han bara få hem den. Jag erbjöd mig att ta den men enda gången han gick med på det var när han skulle kissa, sedan ville han ha tillbaka den. Så väl hemma vid porten fick han massor av beröm och en näve godis.
I porten kollade jag posten och när det var gjort skulle jag vända för att gå mot hissen. Då puffar Rally på mig, jag tittar och då ger han mig ett godis papper. oftast tappar jag ut saker ur mina fickor när jag tar upp nycklarna och då plockar han alltid upp det åt mig. Denna gång var det inte mitt papper (vad jag vet) så jag sa "nej det är inte mattes" varav Rally släpper pappret och sedan plockar upp det igen. Jag upprepar "nej det är inte mattes" och han gör på samma vis som innan.
Då börjar jag fundera över varför han släpper och sedan plockar upp igen.
Det är ju självklart!
Hur kunde jag missa det!
Rally vet vad "nej" är och han släpper då. Inga konstigheter med det, kan de flesta hundar.
Men sedan slog det mig. När vi är ute och går så "tappar" jag en vante, bajspåse, papper eller något liknande. Efter att vi gått en bit frågar jag vart mattes är och han söker då upp det som är mattes och ger till mig.
Där av släppte han på "nej" och tog upp det igen på "mattes".
Stackars hund han måste ha blivit förvirrad. Men han gjorde ju precis som han blev tillsagd. Det var ju bara matte som inte tänkte sig för.
Du är då för underbar min älskade Rally.
måndag 4 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar