Jag sitter just nu 1 mil utanför Västervik, närmare bestämt i Gunnebo. Jag kom hit igår och ska vara här tills på onsdag då hundarnas och katternas ägare kommer hem. Ja precis, jag sitter hund- och kattvakt.
Innan jag skulle åka hit så var jag tvungen att packa med mig lite saker och Rally förstod direkt vad som var G då matte springer runt. Han hade givetvis räknat med att få följa med som han oftast får göra även fast färden ibland är till hunddagis. Han följde mig och sambon till dörren. Jag vänder mig om, satte mig ner på golvet och kramade om honom.
I det ögonblicket landade smärta i min kropp och tårarna kom. Min sambo kunde inte förstå varför jag grät, jag skulle ju bara vara borta någon dag. Jag vet inte varför jag grät, det var ju inga mängder utan bara ett fåtal tårar som trillade ner för min kind. Men jag vet ju hur han beter sig med husse och att han inte får den aktivering som han behöver. Kanske var det smärtan av att veta att han skulle få ha 2½ dag med husse, vilket är väldigt stressande för honom.
Jag insåg i vilket fall som helst hur mycket jag älskar min hund och att jag aldrig någonsin skulle kunna släppa taget om honom om det inte vore för hans eget bästa.
Under min tid här hos de andra hundarna inser jag även hur mycket Rally kan och hur duktig han är. Han är ju formad precis så som jag vill ha en hund och hänger med på allt och tyr sig till mig och mina signaler. När man är med främmande hundar ser man hur sin egen hund passar in i sitt liv jämför med de andra hundarna.
Fast dessa hundar jag är hos är toppen fina hundar och med trevliga personligheter. Vi har så mysigt tillsammans. Just nu ligger dom och sover. Dom är nog ganska trötta efter vår promenad i det fina vädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar